I fredags (2/9) var vi på det efterlängtade ultraljudet. SOM jag väntat på denna dag! Värre än någon julafton jag någonsin längtat efter. Jag var fruktansvärt nervös och spänd innan vi fick komma in. Tänk om något var fel, och tänk om jag skulle bli besviken när vi fick veta könet. (förbjudet tänkande) Tänk om vi inte skulle få veta könet alls?
När vi kom in fick jag lägga mig på en brits. Rikard satt på en stol jämte. Skärmen hängde precis framför oss, ovanför britsen. Värsta lyxen tänkte jag. Och så ÄNTLIGEN fick vi se vår lilla bebis. Vår skapelse! :) Den sprattlade och sparkade helt vilt där inne, och jag kände ingenting. Jag började bara skratta. Det såg så sjukt kul ut, och när jag skrattade sparkade den ännu mer. Det var två stycken som utförde ultraljudet. Det var en muslimsk kvinna som höll på att utbilda sig så allt tog lite extra lång tid. Det gjorde ingenting. Jag njöt bara varje sekund :)
Vi hade bett om att få veta könet om dom skulle hitta det. Och när det var dags att kolla efter var jag så spänd så jag knappt vågade kolla på skärmen. Rikard och jag hade "pluggat på" dagarna innan på google så vi visste vad vi skulle kolla efter. Och så såg vi dom. Dom tre strecken - en FLICKA! Man kan ju aldrig vara 100 % säker. Men det var verkligen tydligt att det var tre streck, lika långa, och ingenting som buktade ut någonstans. LYCKAN var obeskrivlig!!! Jag minns inte ens vad jag sa/skrek just då, var bara så jävla glad! Jag har drömt om en flicka i hela mitt liv! (jag vet att det kan låta hemskt, men så är det, jag kan inte hjälpa det..) Innan vi skulle gå fick vi fyra stycken bilder på den lilla. Vi behövde inte ens betala bara för det hade tagit så lång tid sa dom.
Det första vi gjorde när vi var klara på sjukhuset var att åka ner till stan. Jag skulle köpa klänning! Första lilla klänningen till vår lilla tjej! Först käkade vi lunch på koretto. Sen träffade vi Lina och Palle över en fika. Sen gick vi vidare till Lindex och jag fastnade direkt för en rosa klänning med en kanin på. Det blev lite strumpor, byxor och en body också ;) Sen gick vi och firade på sangria! Och trots en parkeringsbot på 400:- så var jag bara glad. Den här dagen var nog en av dom bästa hittills i mitt liv.
Den 8 februari 2012 är hon beräknad att titta ut. Vår söta, fina, älskade dotter! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar