Lilla mormor min

Igår åkte jag till Alvesta för att hälsa på mormor. Hon kan behöva lite sällskap nu för tiden, så jag har lovat att åka och hälsa på en gång i veckan. Vi tog oss ut till stugan för att kolla efter kantareller. Dom växer i kohagen precis intill stugan. Först väntade mormor vid taggtråden och tittade på när jag letade, men efter ett tag gav jag upp och gick tillbaka till mormor. Jag kunde inte hitta en enda svamp. Då föreslog mormor att hon skulle följa med in i hagen. Jag visste inte om det var någon bra ide´, och inte mormor heller. Man måste krypa in under taggtråden för att komma in i hagen, och det är inte det lättaste ens för mig som är ung och frisk. Men jodå, hon skulle in. Så jag lyfte upp tråden så mycket jag bara kunde och mormor kämpade sig under med ena handen i min och en käpp i den andra. "vad ska grannarna tro om dom får se en 86 årig käring vandra omkring i kohagen!?" sa mormor. Men där gick vi hand i hand och letade kantareller, och efter ett tag hittade vi! Eller ja, det var tack vare mormor. Hon såg dom först! Vi hittade en hel del alldeles illgula kantareller, och mormor var så glad.

Sedan åkte vi tillbaka till Alvesta och fikade. Jag hade köpt en liten tårta som vi kalasade på. Jag rensade kantarellerna innan det var dags att åka hem igen, mormor skulle ha dom på kvällsmacka senare. Men innan jag åkte planerade vi vad vi skulle göra nästa gång. Mormor föreslog att mata änderna.

Jag kan inte riktigt sätta ord på vad den här dagen betydde för mig. Eller vad mormor betyder för mig. Att se henne så glad, bara över en sån här liten utflykt. Det är så stort. Jag vet inte hur många gånger hon sa att hon var så glad över att hon varit i hagen! Man såg att hon släppte all oro för stunden, och det behöver hon verkligen. Lilla mormor. Min finaste bästa mormor. ♥

(Bilderna nedan är tagna för runt 5 år sedan.)

Jag lovar, ingen bryr sig!

Idag är ingen bra dag. Jag är fruktansvärt irriterad. Det kan bero på den dåliga sömnen i natt, jag vet inte. Hur som helst så stör jag mig så jag håller på att DÖ på folk på facebook som uppdaterar sin status hela tiden. När dom druckit kaffe, när dom ska dricka kaffe, när dom städar, när dom har städat. När dom ska gå och lägga sig, när dom går upp på morgonen. Jag kan bara inte förstå varför man vill informera världen om detta? Tror man att någon bryr sig? Jag kunde i alla fall inte vara mer ointresserad. Jag kommer ihåg förra vintern när kräksjukan härjade lite varstans. Då kunde jag läsa om varenda spya barnen till facebook-mammorna lagt av. Verkligen supermysigt och jätteintressant. Not.  Jag kan absolut ta att man uppdaterar lite då och då, det gör jag ju själv också. Men just det där vardagliga tjatet är så fruktansvärt jävla bläääääääärk så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jaja. Nog om facebook.
Idag har jag gjort färdigt min första skoluppgift till svenskan. Annars står inget direkt på schemat denna dag. Kanske åker till Hovshaga och hämtar hem Gubbe. Det regnar ju ändå ute så..
Något måste jag nog sysselsätta mig med i alla fall för oron tar snart knäcken på mig. Oron för bebis alltså. Är så rädd att något är fel. Även om vi fick höra hjärtljuden förra veckan vet vi ju inte att allt är som det ska. Det får vi inte veta för än nästa fredag, och det känns som en hel evighet dit. Rikard är helt lugn. Det gör nästan att jag oroar mig ännu mer. Gah! Blir galen. Men jag vågar inte ringa och be om ännu en tidigare tid, dom kommer ju tro att jag är helt knäpp. Får stå ut till nästa fredag helt enkelt.

Förövrigt repeatar jag magnus uggla - pissfittor nu, den är så jäkla bra! Den ger mig världens glädjerus i hela kroppen! Kunde inte hitta en låt som passar bättre när jag är irriterad. Måste bränna ner den så jag kan ha den i bilen så jag är beredd inför nästa parkeringsbot. ;)

Att blogga

Jag är verkligen inte typen som bloggar, och jag lovar att jag kommer känna mig dum när jag går tillbaka och läser hur och vad jag skrivit här. Det här med skrivning är liksom inte min grej. Att prata är en helt annan sak, DET kan jag, fråga vem som helst som känner mig ;) Så varför skaffar jag mig då en blogg? Jag har funderat på det länge faktiskt, och sen jag blev gravid har behovet av att få "skriva av mig"  blivit extremt stort. Det är så otroligt många tankar och funderingar som far omkring i skallen och för att jag inte ska trötta ut mina kära vänner alldeles för mycket kanske det kunde vara till hjälp med en blogg. Har suttit en stund nu och försökt mig på en vettig design här men det var inte det lättaste. Hoppas jag kommer in i det snart så jag kan bättra på den lite. Tills vidare får den se ut så här. (kollaget överst på sidan är gammalt btw, ska fixa ihop ett nytt lite mer "aktuellt" nån dag.)

Detta får räcka för denna gång! Nu tog skrivet slut.
På återseende! ;)