+ 1 kilo

Nu har jag varit gravid i 188 dagar och det är 92 dagar kvar till beräknad förlossning. 92 dagar, det låter så länge tycker jag. Men det är ingenting. November är redan här och December kommer gå hur fort som helst. Sen är det bara Januari kvar. Herreguuuud. Vad har vi gett oss in på? Jag är så nervös och nu finns det ingen återvändo. Nej, jag ångrar ingenting, och jag vill det här. Men jag ska inte ljuga och säga att allt bara är lycka och rosa moln hela tiden. Vissa dagar kan jag fortfarande undra om detta är rätt. Och känna "kommer jag älska mitt barn"? Det låter ju helt hemskt. Men jag kan inte hjälpa alla tankar som far omkring i skallen. Tänk om man får upp bebisen på bröstet och inte känner någonting! Vilken mardröm. Det händer ju folk hela tiden. Att man drabbas av förlossningsdepression och inte får kontakt med sitt eget barn. Det skulle vara min värsta mardröm! Det är så konstigt och obegripligt för mig att jag ens har såna här tankar. Jag som längtat efter barn precis hela livet! Och nu, när det bara är 3 månader kvar så kan jag fortfarande känna mig osäker. Allt hade känts bättre om jag visste att jag skulle klara det och att allt skulle lösa sig. (vilket det säkert gör.. men ändå) Vi bor ju så trångt. Jag har inget jobb. Jag är inte ens helt frisk än. Gah! Så många tankar som sagt. Vill bara att någon ska ge mig nån sorts garanti på att allt BLIR bra.

Vi var hos barnmorskan idag igen. Jag hade panik när jag skulle ställa mig på vågen med tanke på alla kilon jag gått upp förra gången. Det var 5 veckor sen jag vägde mig sist och jag hade förväntat mig ett helt annat resultat än det jag fick. 1 ynka kilo hade jag gått upp sen sist. Vilken lättnad! :) (jag väger inte mer än pappa än, yes!) ;D

Vi lyssnade på hjärtat och mätte magen. Bebis hade vuxit bra. :) Allt är ganska bra och jag mår helt okej, förutom tröttheten och dom förbannade utslagen jag fått i hela ansiktet! Jag trodde inte det hade med graviditeten att göra, men jodå. ALLT har med graviditeten att göra. Bara att bita ihop och va glad.


Avslutar med en bild på vagnen vi beställt. Den ska komma i veckan - spännande :)

Nattvaken

Vaknade klockan 2 i natt och kände mig helt utvilad. Det gick verkligen inte somna om igen så vid 3 gick jag upp och nu sitter jag här och kollar på outsiders och sorterar alla barnkläder jag fått av Sara och Elin. Oj, vad tacksamma vi är för allt vi har fått!

I förgår var jag och Lina på Ullared och shoppade loss. Jag hittade babygym, bärsele, babysitter, badbalja, två set sängkläder, lite filtar och så lite kläder till mig själv. Måste säga att jag är väldigt nöjd med priserna på allt jag hittade. Man sparar verkligen in mycket pengar på att åka till Ullared istället för tex "babyproffsen". Vi hittade Ola-Conny också, vid brödet så klart. Lite roligt att se honom irl efter att ha följt serien ;)

Igår var det dags för mer shopping. Denna gången blev det IKEA med mamma, Fiola och Rez. Köpte äntligen min efterlängtade gröna spjälsäng, och så hade jag turen att få en bäddmadrass för bara 1 krona eftersom dom hade ett erbjudande just när jag var där. Sånt gillar vi :) Sen hittade jag ett nytt köksbord med fyra stolar. Hade inte tänkt köpa något nytt bord igår egentligen men hela paketet kostade bara 699:-. Det var taget. Vi käkade köttbullar och jag hittade även ett fult orange paraply som jag köpte (bara för det var så billigt) innan vi åkte hem - väldigt nöjd och belåten med tanken på att allt jag handlade på Ullared och allt från IKEA tillsammans gick på så lite som 3500 kronor. Kan knappt fatta att det är sant hur mycket vi faktiskt fått för så lite pengar.

Vagnproblemet är också löst! Idag ska vi beställa en Crescent classic 2011. Det är visst någon kampanj på den nu så den kostar bara 3990:- istället för 5990:- Bäst i test enligt konsumentverket är den också och jag har bara läst gott om den. Naaajs!

Saker börjar alltså komma på plats. Nu är det inte mycket som fattas. Skötbord och lite småsaker bara. Ska bli så skönt när allt är klart och vi har fått alla saker på sin plats så man bara kan pusta ut och vänta på den stora dagen. (skrämmande tanke) men oj vad man längtar nu. Börjar bli lite smått trött på att vara så jävla fet och trött hela tiden. Eller av att vakna av halsbränna varenda morgon. Usch.

Innan jag avlutar detta inlägg vill jag tacka Annie för världens sötaste egenvirkade mössa och halsduk! Jag blev verkligen jätteglad ska du veta! Det var så personligt ♥ är så glad att jag har dig, fast vi varit så långt ifrån varandra. Äkta vänskap varar för alltid, eller hur? :)

Uppdaterar lite då...

Jag har inte skrivit på väldigt länge.. dåligt.
Rikards pappa och hans fru har i alla fall varit här på besök en helg. Dom bjöd på middag på båten på lördagskvällen och på fredagen var vi hemma på hovshaga och käkade smörgåstårta. Helgen innan det var jag ute hos mormor igen. Det matades änder och fikades vaniljfläta och kaffe. Kaffe går för övrigt bra att dricka nu. Äntligen! Äcklas inte det minsta av lukten längre, men jag dricker inte varje dag. Suget är inte lika stort som förr.

I söndags var Lina, Rikard och jag ute på nån form av höst-fotorunda. Jag försökte knäppa lite bilder men det blev verkligen ingenting alls. Har nog tappat bort all fotolust igen. Så tråkigt. Förövrigt var det Johans födelsedag och han var här och hälsade på. Vi åkte till baguettekungen (eller vad det heter?) och käkade på kvällen. På måndagen sen var det mammas tur att fylla år. Jag hade satt in två foton från The Ark-konserten jag fotade i våras i en ram. Och i mitten av ramen satte jag lappen med hela gängets autografer. Mamma blev så glad att hon började gråta. Det var fint.

Idag är vi framme i vecka 24+2. Jag växer så det knakar minst sagt. Har fått fina små bristningar längst ner på magen som ska oljas in med nån asbra olja från apoteket som ska trolla bort det mest synliga. Kan inte precis påstå att jag är övertygad om att detta ska fungera, men ska bli intressant att testa i alla fall. Ska även funka på ärr, och det har jag ju några stycken jag gärna blir av med. Förutom bristningar är jag helt DÖD av trötthet, hela dagarna. Jag orkar verkligen ingenting. Vet att jag har järnbrist och att det säkerligen beror på det, och eftersom jag inte kommit så bra överens med järntabletterna inköpte jag blutsaft igår. Hoppas detta hjälper.

Inte bara Rikard känner bebis sparka nu. Lina fick sig en kick förra veckan och i måndags fick även Ellen känna henne. Hon bara tjöt rätt ut och och grät så tårarna sprutade :) Man kan till och med se magen röra sig nu. Upptäckte det i förrgår och blev helt chockad. Det ser ju helt sjukt ut när hela magen hoppar :)

Möte med helvetet!

Igår blev en fullständig katastrofdag. Jag har sedan tre dagar trappat ner venlafaxinet med 75 mg (utan att prata med läkare först - idiotiskt jag vet) och det kan ha fått sina konsekvenser. På eftermiddagen kom huvudvärken. Sen kände jag mig febrig och helt tung i hela kroppen. Började nästan tro jag var på väg att bli sjuk. På kvällen hade ångesten kommit ikapp och jag började må sjukt illa. Sen spydde jag. Och denna gången gick det inte alls bra att möta fobin. Jag hanterade den precis som förr, innan jag träffade Rikard, när allt var som värst. Det är svårt att skriva om det utan att gå in på för mycket detaljer som jag inte tänker lämna ut på internet. Men dom som känner mig vet vad jag pratar om när jag pratar om förr. Några timmar senare spydde jag igen. Som en gris bokstavligen. Rikard stod i dörröppningen till vardagsrummet och såg lite orolig ut. (sötaste) Sen mådde jag ändå så pass bra så jag orkade ta mig en lång dusch och fräscha till mig lite. Kände mig som en helt ny människa efteråt. Så kröp jag ner i soffan och lyckades sova några timmar och när jag vaknade igen var jag till och med lite hungrig. Klockan halv ett på natten ställde sig min underbara pojkvän i köket och lagade tacos. Jag åt, och somnade igen. Vaknade inte för än nu och känner att idag är en ny dag med nya möjligheter. Jag får inte låta gårdagen förstöra allt nu. Jag skötte det så jävla illa, men jag kunde inte rå för det. Tappade kontrollen totalt. Och det är väl kanske förlåtligt, egentligen? Jag har inte mått så illa och spytt på det viset sen jag var liten och hade magsjuka. (usch på det ordet)

Nu tänker jag försöka vara positiv. Trots att det gör ont i hela kroppen och gårdagen gör sig påmind. Man måste ju försöka. Klockan har passerat lunch och jag tror jag tänker ta bilen bort till bokhultet och fota hösten. Ska bli skönt att tänka på något annat. Jag behöver det.

Höstig fotodag

Jag kan inte fatta det riktigt, men jag har faktiskt fotat lite idag. Det var kul och nu vill jag ha MER! Kanske är jag tillbaka igen? Hoppas hoppas! Måste även stolt säga att jag gått igenom över 5000 bilder på bilddagboken igår och idag. Låg några månader efter och nu är jag nere på noll igen. Har till och med kollat noga och kommenterat lite här och var. Duktig man kan vara.

Vad det gäller bebis har hon slutat röra sig. Eller kände jag henne aldrig från första början. (eller har hon kanske bara bytt position?) Jag vet inte. Men lite ledsamt och oroväckande är det..

Det fortsätter picka!

Jag blir mer och mer säker på att det är vår tjej jag känner av nu. Inatt var det ännu tydligare och idag har jag även känt det på dagen. Skithäftigt! :)))

Det pickar i magen..

I några dagar nu har det "pickat" lite långt ner i magen på vänster sida. Det är på kvällarna när jag gått och lagt mig som jag känt det. Kan inte säga med säkerhet att det är den lilla jag känner av, det kan ju lika gärna vara luftbubblor.. eller?

Rikard somnade med handen på min mage igår natt, och självklart efter han somnat tyckte jag det började kännas mer. Typiskt! Hoppas det blir tydligare snart för nu längtar jag faktiskt efter en rejäl spark! Då kanske man kan bli lite lugn också. För oroa mig fortsätter jag att göra, hela tiden! Om något skulle vara fel nu så vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Men imorgon ska jag träffa en läkare (äntligen) och prata om mina mediciner och huruvida jag ska fortsätta med dom eller ej. Sen har jag en träff med överläkaren på MVC också nästa vecka. Ska bli intressant.

Vecka 20+5 är jag i nu enligt en "uträknare" på growingpeople.se, men jag tror inte det är riktigt samma enligt barnmorskan? Ska kolla upp det nästa vecka när vi ska dit. Känner mig fortfarande lite vilsen i hur man räknar egentligen.

Jaha. Nog för denna gång.
Godnatt!