Uppdaterar lite då...

Jag har inte skrivit på väldigt länge.. dåligt.
Rikards pappa och hans fru har i alla fall varit här på besök en helg. Dom bjöd på middag på båten på lördagskvällen och på fredagen var vi hemma på hovshaga och käkade smörgåstårta. Helgen innan det var jag ute hos mormor igen. Det matades änder och fikades vaniljfläta och kaffe. Kaffe går för övrigt bra att dricka nu. Äntligen! Äcklas inte det minsta av lukten längre, men jag dricker inte varje dag. Suget är inte lika stort som förr.

I söndags var Lina, Rikard och jag ute på nån form av höst-fotorunda. Jag försökte knäppa lite bilder men det blev verkligen ingenting alls. Har nog tappat bort all fotolust igen. Så tråkigt. Förövrigt var det Johans födelsedag och han var här och hälsade på. Vi åkte till baguettekungen (eller vad det heter?) och käkade på kvällen. På måndagen sen var det mammas tur att fylla år. Jag hade satt in två foton från The Ark-konserten jag fotade i våras i en ram. Och i mitten av ramen satte jag lappen med hela gängets autografer. Mamma blev så glad att hon började gråta. Det var fint.

Idag är vi framme i vecka 24+2. Jag växer så det knakar minst sagt. Har fått fina små bristningar längst ner på magen som ska oljas in med nån asbra olja från apoteket som ska trolla bort det mest synliga. Kan inte precis påstå att jag är övertygad om att detta ska fungera, men ska bli intressant att testa i alla fall. Ska även funka på ärr, och det har jag ju några stycken jag gärna blir av med. Förutom bristningar är jag helt DÖD av trötthet, hela dagarna. Jag orkar verkligen ingenting. Vet att jag har järnbrist och att det säkerligen beror på det, och eftersom jag inte kommit så bra överens med järntabletterna inköpte jag blutsaft igår. Hoppas detta hjälper.

Inte bara Rikard känner bebis sparka nu. Lina fick sig en kick förra veckan och i måndags fick även Ellen känna henne. Hon bara tjöt rätt ut och och grät så tårarna sprutade :) Man kan till och med se magen röra sig nu. Upptäckte det i förrgår och blev helt chockad. Det ser ju helt sjukt ut när hela magen hoppar :)

Möte med helvetet!

Igår blev en fullständig katastrofdag. Jag har sedan tre dagar trappat ner venlafaxinet med 75 mg (utan att prata med läkare först - idiotiskt jag vet) och det kan ha fått sina konsekvenser. På eftermiddagen kom huvudvärken. Sen kände jag mig febrig och helt tung i hela kroppen. Började nästan tro jag var på väg att bli sjuk. På kvällen hade ångesten kommit ikapp och jag började må sjukt illa. Sen spydde jag. Och denna gången gick det inte alls bra att möta fobin. Jag hanterade den precis som förr, innan jag träffade Rikard, när allt var som värst. Det är svårt att skriva om det utan att gå in på för mycket detaljer som jag inte tänker lämna ut på internet. Men dom som känner mig vet vad jag pratar om när jag pratar om förr. Några timmar senare spydde jag igen. Som en gris bokstavligen. Rikard stod i dörröppningen till vardagsrummet och såg lite orolig ut. (sötaste) Sen mådde jag ändå så pass bra så jag orkade ta mig en lång dusch och fräscha till mig lite. Kände mig som en helt ny människa efteråt. Så kröp jag ner i soffan och lyckades sova några timmar och när jag vaknade igen var jag till och med lite hungrig. Klockan halv ett på natten ställde sig min underbara pojkvän i köket och lagade tacos. Jag åt, och somnade igen. Vaknade inte för än nu och känner att idag är en ny dag med nya möjligheter. Jag får inte låta gårdagen förstöra allt nu. Jag skötte det så jävla illa, men jag kunde inte rå för det. Tappade kontrollen totalt. Och det är väl kanske förlåtligt, egentligen? Jag har inte mått så illa och spytt på det viset sen jag var liten och hade magsjuka. (usch på det ordet)

Nu tänker jag försöka vara positiv. Trots att det gör ont i hela kroppen och gårdagen gör sig påmind. Man måste ju försöka. Klockan har passerat lunch och jag tror jag tänker ta bilen bort till bokhultet och fota hösten. Ska bli skönt att tänka på något annat. Jag behöver det.